KARINJ

Elliot fick kattöron med tillhörande svans och fluga idag. Jag hade hoppats på att hitta något lite mer kattdräktsaktigt, men fick nöja mig med detta.
Elliot blev i alla fall mycket nöjd och vägrade att ta av sig vare sig öron eller svans när han skulle lägga sig.

Elliot älskar att gosa med Hugo. Han sitter och pillar på hans öron, händer elle fötter så fort han får chansen. Han säger att Hugo är som en liten lejonunge; - Mamma, djurungar är också väldigt söta!

Kunde bara inte låta bli att beställa denna fleece när jag såg den.
Brun och orange... kan det bli mycket bättre än så?

Vi hade en guldfisk här hemma som jag tog över från mitt jobb. Nemo hette han. Elliot tog så väl hand om honom och matade honom två gånger om dagen.
I förrgår morse kom Elliot ut till mig i köket och sa att Nemo var död. Jag gick in i Elliots rum för att se efter. Mycket riktigt: Nemo låg och flöt på sidan. En kombination av dåligt skött vatten och tre nedstoppade godisar var det nog som tog kål på honom.
Jr och Elliot begravde honom i vår rabatt på kvällen.
Nu tror Elliot att det skall växa upp en guldblomma där de "planterat" Nemo.
Fint.

Igår:

• Tappade Hugo sin navelstump (inte en dag för tidigt)
• Log han för första gången (mot mig)

Idag började Jr arbeta och jag har lämnat Elliot på förskolan, det gick bra förutom att det är lite jobbigt att gå upp kl 6.45 när man ammat och bytit blöja mitt i natten... Så nu skall jag och min bebis lägga oss och amma och förhoppningsvis sova  en stund.

Vissa likheter finns det allt... fast Elliot är en månad äldre än vad Hugo är på bilden.

I morse när jag skulle byta blöja på Hugo märkte jag att hans snopp var alldeles röd och svullen. Vi ringde till sjukvårdsupplysningen och de tyckte att vi skulle låta en läkare titta på honom.

Väl på Östra tog de tempen på honom (37.2) och kände och tittade. Läkaren tyckte att han var svullen men att det förhoppningsvis skulle hjälpa med att bada honom tre gånger om dagen. Om han däremot skulle sluta kissa eller få feber skall vi åka in med honom igen.

Förhoppningsvis kommer baden att hjälpa hans stackars svullna lilla snopp. Han verkar inte ha värst ont av det som tur är (äter, sover, kissar och kräks)- men det gör ont i mammahjärtat ändå...


Idag, kära vänner sker alltså premiärbadet!

Bilder kommer förhoppningsvis inom kort.

 

I går var vi på Bvc igen. Allt är fortfarande ok; han hade gått upp 300 gram i vikt sedan förra veckan vilket är bra. Ögonen är mindre kladdiga men han har börjat att flå lite...

Jag och jr är så fega; vi har fortfarande inte vågat bada honom. Det var likadant med Elliot; han fick inte bada förrän han var över tre veckor gammal och hade tappat naveln... Vi får se när detta stackars barn får sitt första bad (han har inte heller tappat naveln än).

Jag får fortfarande inte sova särskilt mycket på nätterna (blir väckt av både barn #1 och barn #2) men som tur är hittar Johan och Elliot på saker på förmiddagen, så då kan jag och Hugo sova en stund extra. (Elliot vaknar nämligen vid sex...) Elliot blir dessutom förhoppningsvis inte helt understimulerad.

Nu har vi varit på Storkenmottagningen på Mölndals sjukhus. Vi har gjort hörselscreening och tagit pku-test. Hörseln var det inget fel på - och det gick hur bra som helst att ta pku:et.

Han hade gått upp 200 gram i vikt sedan i torsdags, så trots det ständiga kräkandet verkar han få i sig tillräckligt. Skönt.

Han vägde 4250 gram och var 55 cm lång. Huvudomfånget låg på 36 cm.
Vi tror att han skall heta Hugo - men vi är inte riktigt säkra än. För tillfället kallas han Herr Spinkben (efter spindeln i Greta Gris) och Bebben. Huvudintresset är att äta och spy...
Fler bilder kommer när vi tagit några; är nämligen lite dåligt på den fronten...

Idag har vi varit på Östra sjukhuset för överburenhetskontroll - har ju gått 42 veckor nu... Gjorde CTG som såg bra ut, ett ultraljud som också såg bra ut. Dessutom kollade hon i fall jag hade öppnat mig något; tappen var mjuk och hade kanske öppnat sig 1.5 cm, så lite har ju hänt...

Berättade för läkaren att jag var lite orolig för hur stor bebisen skulle bli (med tanke på att Elliot vägde 4660 g i vecka 40+3). Hon hade lite svårt att mäta den men när hon skrev in siffrorna som hon fått med ultraljudet i datorn gjorden den en beräkning på att bebisen väger 3300 gram - vi skrattade alla tre åt det... Hon sa dock att hon tror att den kanske ligger någonstans runt 4 kg (vi kan ju alltid hoppas!).

Om ingenting hände innan torsdag skall vi tillbaka då och om ingenting hänt innan måndag nästa vecka blir det igångsättning. Det är väl bara att uthärda lite till...

Nu tycker till och med babytickaren att bebisen borde försvunnit ur magen.
På vecka 41 försvann den.
Men i min riktiga mage finns bebisen kvar. Den verkar inte komma ut än på ett tag.
Förmodligen vill den växa till sig och bli den största nyfödda i världen.

Idag är det storkok av llasange som gäller.

Man kan ju undra om den någonsin tänker komma ut... Jag känner nämligen ingenting som tyder på att det skulle vara på gång.
Funderar på om det datum jag hade innan ultraljudet stämmer bättre... i så fall kommer bebisen runt 30 juni. Då kan man ju undra vilken nytta de där ultraljuden gör...
Men vi får se...

En människograviditet varar 280 dagar har jag läst.
Inte mer!
Bara så att du vet...

Har varit lite dålig på att ta bilder på magen denna graviditeten - förra tog jag ju ett foto var 3:e vecka ungefär - denna har det inte blivit något hittills...
Förrän igår:
Fick lite lätt panik och tvingade Jr att ta kort på mig, Elliot och magen.
Här kommer ett litet smakprov:

Kul förresten att jag inte har -1 dag kvar i babytickaren utan 1 dag helt plötsligt. Det funkar visst inte att gå över tiden...